Hått Shipåttell(?)

Förväntasfulla. Nyfikna. Exalterade. Vi är på väg till Max Hamburgare i Lund. K kör. 20 minuters bilfärd, och sedan är den min.
Den mytomspådda hamburagen med underligt namn ska ätas för första gången.

Såhär skriver Max själva om den:

Får vi presentera vår hetaste hamburgare någonsin: Hot Chipotle. Utöver svenskt nötkött,
sallad och bacon har den en mexikansk chipotlesås gjord på rökt chili.
Namnet Chipotle härstammar från aztekernas språk nhualt, där chil betyder “het peppar” och potli betyder “rökt”.
Den heta smaken rundas av med lite majonnäs och burgaren toppas med krispiga lökringar. Smaklig måltid!

Där fick man förklaringen till namnet. Så exotiskt – aztekerna. Det måste vara en riktig höjdarburgare.
Man snor inte ord från aztekerna hur som helst. Det krävs en Hot Chipotel för detta.

Tillbaks till bilfärden, som det inte finns mycket att säga om. Vi såg en cyklist med tajta byxor, och bilar.

Framme. “Original: 19 :-”. Men, säger mitt huvud, att köpa ett meal för 63:- istället för en riktigt billig välbeprövad klassiker känns fel.
K och R insisterar. Jaja, Hot Chipotel it is.

Vi går in, fram till kassan och uttalar namnet så gott det går. Håt Shipåttel, nåt sånt. R ljuger om att han är student vilket resulterar i
att alla tre får gratis dipp, hurray. Ibland uppskattar man snålhet.

Hamburgaren är klar. Ett bord letas upp. Det är dags.
“Mmm, Dött djur”, tänker jag när jag sätter tänderna i baconbiten som ligger mellan lökringen och hamburgerköttet. Äckligt dött djur.
Ska en gris slaktas kan den i alla fall göras till god mat, inte någon jävla seg chipotle-bacon. Bacon ska inte vara segt.
Och det är inte bara konsistensen det är fel på. Det smakar rök, alldeles för mycket rök. Som att någon lagt en tänd cigarett i hamburgaren.

Nåja, tar en tugga av hela hamburgaren. Den är het, men endast i enkel bemärkelse. Stark mat kan vara god. Shipåttelen
sviker mig. Den är inte alls god. Jag upplever inte att “den heta smaken rundas av med lite majonnäs”. Det är en blanding som är konstigare
än namnet på hamburgaren. Det påminner om eftersmaken av någonting riktigt äckligt, men vad vet jag inte. Lökringen ligger mest och ser patetisk ut.
Den hör liksom inte dit. Och chipotelsåsen, den som profilerar hamburgaren, hade kanske varit god till någonting annat, men inte tillsammans med majonnäs, lökringar, sallad etc…

Det är fullständigt tänkbart att Max ledning bad 100 anställda skriva ner en ingrediens på ett papper, och sedan lägga den i en stor urna. Medan 98 personer
skrev t.ex. majonnäs och sallad, kom en smart idiot på att skriva ner den där såsen som han/hon nyligen åt i Mexiko, och en annan fick för sig att skriva “bacon med cigarettrök-smak”.
Några lappar valdes slumpmässigt, och voilà, en äcklig hamburgare var född.

Hur som helst, besöket slutade med att jag knaprade i mig mina pommes frittes doppade i ranch-dipp. Ganska gott.

Slutsats:

- Fult att försöka romantisera hamburgaren genom att låna ord från nhualt.
- Allt annat som har med hamburgaren att göra.

+ God dipp.

//Tina